Björn Wessman

Papuan Venezia, olja på duk 190x400cm 2013

Aniane - Rani

Ett 30-års jubileum firas genom denna utställning i samarbetet mellan galleristerna Barbro & Börge Kamras och Björn Wessman. 1983 var första gången Kamras ställde ut Björn på galleri ”Lilla Nyborg” i Borgholm. Därefter har de kommit att ha en mängd separatutställningar, projekt och samarbeten. Den aktuella utställningen heter Aniane - Rani: Aniane är namnet på byn i Languedoc, Frankrike som Björn Wessman bott och arbetat i med sina franska landskap de senaste 35 åren. Rani , som Björn besökte vintern 2011, är en liten ö med ca. 450 invånare i Papua Nya Guineas arkipelag. I utställningen Anaine - Rani på VIDA konsthall visas måleri av Björn från dessa två helt olika landskap och kulturer som i Wessmans ögon blir ett hett färgspråk. Här finner man beröringspunkter av värme, vegetation, fuktighet, skugga men främst ljus- i olika temperaturer. I dessa för oss nordbor så exotiska landskap smälter de icke-matriella formerna samman med de reella . I det Papuanska landskapet förekommer människor i bilderna, något som är ovanligt i de Wessmanska landskapen där det vilda okultiverade har dominerat. Även de franska landskapen har de senaste åren blivit allt mer civiliserade med huskroppar och vägar som igenkänningstecken


Björns text i utställningskatalogen - "Resa"

För en tid sedan besteg jag ett berg i närheten av vår högsta topp, Kebnekaijse. Oansenligt i jämförelse med Keb. Man går sig trött men ska likväl bara till nästa krön, och till nästa o.s.v. Nyfikenheten övervinner utmattningen. Så har jag, vi, människan sökt bortanför det vi känner, ibland sturskt orädda men inte sällan med hjärtat i halsgropen. Jag är inte en självsvåldig äventyrare, inte heller en globetrotter. Likväl är det resorna som givit mig bränsle för mina flammande landskap. Resorna har gått till Frankrike, till ett annat leverne, ett annat ljus. I Australien mötte jag Aboriginernas uråldriga kultur och ett landskap fullt av giftigheter och äventyr. Och så senaste resan till ön Rani, där 450 invånare lever på kopra, kokosnötens hölje och korallrevets fisk. Ett till synes paradisiskt leverne nära huvudön Papua Nya Guinea. Resan till Papua är troligen det närmaste ett paradis på jorden jag kommit, men kanske ett annat paradis än det vi drömmer om. Jag skulle hellre kalla det en annorlunda och parallell verklighet. Med en djup besvikelse inom sig slöt målaren Paul Gauguin sina ögon på sin söderhavsö, besviken över att den civilisation han trodde sig ha lämnat i Europa, sakta sipprade in i hans drömmars landskap. Maoriernas leverne var redan på väg in i en ny tid, långt från de hedniska traditioner Paul sökte. Min resa byggde inte på drömmar om ett möjligt paradis. Snarare på en stor nyfikenhet inför en annan verklighet. Det sydfranska landskap Paul lämnade åt sin förvirrade vän Vincent van Gogh, är för mig alltjämt drömmen om det goda livet. Resan till Rani gav mig insikt om ett annat leverne, fattigt i vår bemärkelse, men rikt på naturliga tillgångar. Det enkla livets cykler. Solen, Mata Hari, går upp, du tvättar dig i havet, fångar din fisk, äter den, fångar dagen. Månen, Bule, hänger bakvänd över korallrevets silverglänsande mareld. Dagen lider och med natten glider du över i en ny dag snarlikt identisk med den förra. En parallell och annorlunda verklighet som ännu inte stillat min nyfikenhet.

House on the reef 200x190cm 2013

Grange du bon vin 152x152cm 2012